Varför Nationalteatern på Trädgår´n?

Mitt första minne av Nationalteatern var någon gång på 70-talet då jag såg "Rockormen" på TV. Jag var inte speciellt gammal och fascinerades av en låt som gick - Japp cocoo...japp coco pigalle pigalle, framförd av en hysterisk typ och en kvinnlig doa-kör. Handlingen kommer jag knappt ihåg men just detta nummer etsade sig fast och trots att jag inte hört låten sedan dess har jag ofta haft den i huvudet och funnit mig själv nynnande på den..



Uppfödd i en medelklassfamilj, med politiska sympatier åt högerhållet, var väl aldrig NT riktigt rumsrent ur mina föräldrars perspektiv och denna lilla glimt på TV var det enda mötet med den beryktade ensembeln jag hade under min uppväxt.

Mitt nästa möte med NT var faktiskt Rockorkesterns musik och texterna, som på något sätt kröp in under huden på en om man som jag kom från en annan miljö än den som skildrades i dessa texter.

Detta var i slutet av 80-talet, i samband med att jag lämnade hemstaden för flytt till "Storstaden". Min gode vän, som jag kamperade med inledningsvis, var uppvuxen på Hisingen och berättade episoder om hur en samling "knasiga" vuxna brukade framföra teaterföreställningar, i princip på lekplatsen, för storögda små barn som förfasades över elaka kungar och rika män och hur dessa behandlade det stackars "folket". Dock brukade rättvisa skipas till slut och chockade barn begav sig hem till föräldrarna med ett nyvunnet förakt för auktoriteter.

Någonstans har dessa historier satt sig i bakhuvudet på mig och när jag träffade Nikke Ström första gången, i samband med The Hellacopters avskedskonsert på Trädgår´n, ställde jag frågan om det inte fanns möjlighet att göra något tillsammans med både orkestern och teatergruppen. I detta läget fanns det så, vitt Nikke förstod, inga planer på att dra samman det gamla gänget då de var utspridda över halva landet och något till åren komna. Så döm om min förvåning då jag några månader senare fick ett samtal från en Herr Wahlqvist som letade efter lokal för Nationalteaterns 40 års jubileums Kabarevy. Han hade pratat med Nikke och blivit hänvisad till mig, så på den vägen är det.

Det finns som jag ser det en mening med allt här i världen!

Därför är Nationalteatern på Trädgår´n!



Patrik
(Nöjesansvarig Trädgår´n)